jag har extremt tråkigt och är extremt irriterad.
vad är inte skönare då än att skriva av sig?
fast egentligen hade jag velat prata av mig till en viss person som detta berör men det går inte nu, så jag får gilla och anpassa läget som det är.
en promenad vart det iaf och det var skönt nu när solen har börjat titta fram också!
kanske jag själv och mitt extremt roliga humör kan göra det också?
att man kan rensa sig själv så jävla bra med en promenad ibland. helt omöjligt egentligen tycker jag!
prata. det är att rensa enligt mig! :)
jag är så trött på all oärlighet nu, hur ska man kunna?
det knepiga är ju hur allt visar sig sen i slutändan.
även om det är småskit, det känns som större.
förstår man inte det? det kommer fram, sooner or later. det lönar sig liksom inte.
jag försöker verkligen, men när jag väl är på toppen så kommer nått skit och *bam* så ramla jag nedför stegen, och aj vad det gör ont. varje eviga gång. ändå lär man sig aldrig, hur ont det än gör, att ta en säkrare väg.
jag vill iväg, bara en liten sväng.

Doktorn, hallå hallå hallå?
(den låten man sjöng lite på när man var i mindre åldrar!) men den passar in just nu, varför ska prover ta såååå lång tid för? jag vill ha svar nu, inte om 2 veckor!
inte för ja vet hur jag kommer reagera på dem men om dom är bra.. då är det ju lugnt! men om det inte är det då? fast då finns det ju självklart nått dom gör åt det:), borde iaf ;)