Bellman

"det finns alltid en morgondag"

precis så kände jag vissa stunder igår o speciellt inatt.
dagen igår var verkligen som en trappa för mig,
utan att jag fick välja stegen själv direkt ..

på förmiddan fick jag bland annat reda på att älskade Bellman,
våran hund som hade flyttat hem till en annan familj för inte alls länge sen,
skulle somna in.
jag vet iaf att han fick göra det han älskade att göra i slutet, han fick jaga.
å sen fick han vara omkring barn, det älskade han också.
men nu slipper han sin sjukdom å han slipper att ha ont.
han hade ju ett par år på nacken också ..
men nu mår han bra..hoppas ja! :)
det är helt otroligt hur man fäster sig vid djur
å dom vid oss människor ..
R.I.P Bellman!

men det var ju verkligen inte slut på nerför-trappor där inte.
att det aldrig ska ge sig?
kommer det å ordna sig?
jag hoppas det för jag vägrar stå där i mitten någe mer.
jag står på mina egna ben.
jag har sagt precis som jag känner till en specifik person,
å den personen stöttar mig. Tack!
vi får väl se hur allt blir, vi får se.